Plan B

Halloween. Jag är barnvakt. Det suger. Ute igår det var nice. Till att börja med blev vi medlurade på en "trevlig" fest utav min kompis tyska kompis som kände en "söt" kille. Han var inte söt, och festen var inte trevlig. Vi fann oss i 19e arrondisementet (inte okej). Gatorna låg tomma, toaletten spolade inte. Här kan vi inte va. Jag och Bethanie smidde en plan. Den sket sig. Plan B = spring! Vi bokstavligen talat sprang ifrån vårt sällskap och kastade oss in i en taxi. Civiliserat beteende tänker du. Alkohol tänker jag. Hur som helst hamnade vi på Club Sociale, och fann oss själva värda ett tequilarace (nej elina, fish finns inte) efter vårt lilla missöde. Hoppla, nu var alla problem glömda. Ut på dansgolvet, tillbaka till baren, peka på snygga män, gömma oss för fula. Träffade min klasskompis, hon är kul. Hennes visitkort i min väska, undra vad vi sa. Sen åkte vi hem. Ingen efterfest denhär gången. 'synd'

Jag har hållt mitt löfte. En bild igår och en bild idag. Här är vår frulle. Panini!

Lovar

Bra vecka hittills. Mycket fritid, mycket dötid, mycket shopping. Har däremot kommit på att jag inte tagit några bilder (nästan) i Paris. Måndags lunchade jag med Eva i Luxemburg garden, strålande solsken. Vi konstaterade hur vackert det var, men inte orkade väl jag gräva igenom min väska för att föreviga. Men hur jobbigt det än är så är det roligt att ha sina souvenirer så jag lovar mig själv att bli bättre på att plåta.

Bilden är på min nyfunna vän Matilda och en random hiphopdansare i Bastille.

12 år / 2 månader

Idag. Fransktest. Ångest. Upp till bevis. Är jag efterbliven? Efter att ha tagit mig igenom 6 års franskstudier och därefter blir placerad i en klass där mina kamrater läst i 4 veckor (DELTID) började jag undra. Så, hur gick det? Jag klarade det faktiskt. Jag fick gå vidare till nästa nivå, vilket borde motsvara 12 års franskstudier på min nivå hemma på gamla gymnasiet. MERDE, jag skulle vart grym om jag hade spenderat 6 år på denna skola istället. Min lärare noterade dock att jag måste prata PLUS PLUS PLUS (jag, - "Oui"). "Om inte så är du körd Tove". Visst, hon använde kanske inte de exakta orden, men hon sa något på franska som gav mig de vibbarna. Betyder de avkända vibbarna att jag gör framsteg? Kanske. Kanske inte. Det visar sig snart..

KAKMAMMA

När jag kom till Frankrike så tänkte jag att, nä jag kommer aldrig att skaffa barn innan 30. Man måste ju leva livet, göra karriär etc. Men när man spenderat lite tid med två små prinsessor som flickorna i min aupairfamilj så är det lätt att ändra uppfattning, vilket är precis vad jag gjort... 'SKAFFA ALDRIG BARN!'

Tänk dig att gå från student, ute 4 ggr i veckan och inte ha ansvar för mer än sitt egna liv, till kakmamma, alltid med tissues i högsta hugg och en emergency plan in case att den yngre skulle glömma sin nalle på dagis (sanningen är att det finns ett lager av identiska nallar i en topphemlig ikealåda). När gamla damer stoppar oss på gatan och kommenterar hur "adooorable" dom är lyfter jag på ögonbrynen "MHMMM, vänta du tills vi kommer hem!" Smutskastande ord så som "I'm not your copain" och "I'm not gonna play with you anymore" är frekvent förekommande, så ovetandes om hur man egentligen skall hantera småbarn finner jag mig själv med svaret "So?", vilket slår med förvåning och får dem att hålla tyst. Whatever works, säger jag bara..

Sittandes på bänken i parken, med tushfärg på kläderna, kitty-tofsar i håret, matandes skrikande barn med kakor brukar jag tänka för mig själv, att om jag någon gång skulle råka få ungar (när jag är 40) så ska jag banne mig också ha någon som gör detta för mig.

PARIS

Paris, Charles de Gualles. Sh*t. Det är stort. Vart ska jag? Vad gör jag här? Kan jag ta planet hem igen? Tänk fort. Följer strömmen. Fortfarande omtumlad efter mitt maraton mellan gatarna på Arlanda för att flåsandes stiga på planet mot Paris i sista sekund. Smala ögon stirrar på mina tax-freepåsar. Sorry, visste inte att de var så långt! Hur som helst, här står jag nu, ensam, med 20 kg utav mina viktigaste ägodelar (nej, inte Majsans övre halva), och ett x antal kilo crap som jag inte kunde förmå mig att lämna. Inget att förlora, allt att vinna.